FISHMAN

återigen ska jag försöka förklara en känsla för er men jag vet inte om jag kommer lyckas. micha flyttar hemifrån på fredag och jag hjälpte henne att packa idag. fruktansvärt sorgligt och det blev ännu mer sorgligt när vi insåg att soffan kanske måste slängas. soffan är soffan helt enkelt. den är ingenting man bara slänger sådär. tur då att min far vet och förstår storheten i den(egentligen hatar han den och vill att den ska dö, men han var med när vi fick den och såg då lyckan lysa i våra ögon) och kommer att köra den till frölunda och michas nya place! vi älskar dig pappa.
det känns också lite konstigt att vi aldrig mer kommer kunna snoka på lars ohring och se honom naken. vi kommer heller aldrig mer kunna bo där under way out west(det var en fruktansvärt bra helg)

men det var såklart också lite roligt att kolla igenom michas saker. den runkade pojken(bild finns i ett tidigare inlägg) har vi såklart sparat och limmat fast på sandbergs-spelaren, alltid lika härligt att kolla på en fyra år gammal godisbit lix. vi hittade även smul-trumpeten (nivet den vi hade i vår låt "en liten pojke") och michas häftiga blink 182 logo!

felle har ju också flyttat men hennes lägenhet kommer att finnas kvar. de kommer inte michas. no more 2866 alls. på fredag är det slut och jag gråter inombords.